Vart här igen tidigare än jag trodde jag skulle behöva...

Jag behöver en vän. En sån som de flesta verkar ha som man kan prata med om exakt allting. Själv har jag aldrig haft någon sådan. Kanske beror det på att jag är socialt inkompetent eller så har jag inte hittat rätt person, men jag har i alla fall aldrig haft någon. Jag hittade ett gäng i nian som jag trodde var de jag sökt efter, men det visar sig mer och mer att mina förväntningar var för höga. De är mer min pojkväns vänner. Jag är hans flickvän. 

En person någonstans därute som man kan prata med om precis allt. Fyfan vad underbart det skulle vara att hitta en sån. Jag behöver det, det känner jag. Men vart hittar man en sån? Jag kan inte småprata med folk utan vidare, måste ha något speciellt att säga för att kunna föra en konversation. Jag är inte superaktiv i forum eller liknande, men där har jag ändå aldrig stött på någon själ som är som jag.

Jag känner mig ensam, trots att jag har en hel del personer runt mig som jag älskar och som älskar mig. Men ingen av de är den här kompisen jag behöver...

//Yours Immortality

Yep, då vart jag här igen... Evigheter sen jag kände behov av att vräka ur mig saker på internet. Jag tror den tidiga tonåren har kommit ifatt mig såhär lagom tills man ska fylla 17. Jag är en riktig fitta för tillfället, irriterad, sur och deppig om vartannat. För att inte tala om hur jag har börjat avsky min kropp mer och mer... 

Har aldrig haft problem med mitt utseende. Inte förrän nu när vågen bara visar mer och mer för varje gång. Har två par byxor (förutom mjukis) som passar utan att sitta obehagligt trångt. Jag är hungrig konstant, men när jag väl äter så orkar jag knappt någonting innan jag är så mätt att jag skulle kunna spricka. Jag har börjat träna lite smått, men det känns ändå som att det går fortare utför än jag hinner stoppa det. Och just idag är jag "sjuk". Gick hem från skolan igår då jag började få värk i magen som jag hade i november förra året när jag blev inlagd. Seanre fick jag även grym huvudvärk och började kallsvettas. Imorse när jag vaknade så kändes det som att någon klubbat mig i huvudet, var totalt stel i hela kroppen och helt väck. Så jag stannade hemma idag. Alltså ingen träning för mig. 

Försökt ändra min kost. Börjat lite smått med kött igen (även om jag känner mig hemsk som fan) då det inte finns någon variation med vegetariskt och min fantasi gällande mat är lika med 0. Inte hjälper det. Äter inget godis, chips eller liknande. Dricker ingen läsk. Blir det någon skillnad? Japp. Åt det sämre. 

Går promenader i princip varje dag med hunden, går allra minst en halvtimme i rask takt de dagar jag är i skolan. Någon roll skulle det väl ändå spela? Men nej. Det går uppåt eller står kvar på precis samma som förut. 

Och min mage värker. Precis som den gjorde förra året, men nu precis under revbenen istället för nere vid höften. Det sitter antagligen i huvudet, men jag vet inte hur man får bort det. 

Jag ska också ha mens den här veckan. Roligt värre! Ännu fetare mage, ännu värre humör. Drömmer även konstant nu. Varje natt. Natten till idag förvisade jag min kanin till nedervåningen just för att få sova så länge som jag ville utan att bli väckt av henne på morgonen. Fick jag sova? Nä, jag vaknade vid 2 av att jag hade drömt. Inga direkta mardrömmar, men ändå tillräckligt otäcka för att man inte ska vilja somna om direkt. Det var väl allt för den här gången.. Får se när jag återvänder igen.

//Yours Immortality

Det är inte kul. Att känna sig tvingad att göra saker som man egentligen inte alls vill göra. Jag vill faktiskt inte gå på detta gymnasium, men jag måste i princip för att kunna utbilda mig till det jag vill bli. Skolan har inte min syn på djur över huvud taget, det vrider sig i mig varje gång jag är i stallet. Jag vill inte behandla hästarna så som de gör, jag vill inte ha den synen på hästhantering över huvud taget. Jag vill ha fria, glada hästar som får tänka själva. Inte individer som man anser inte kan göra något på egen hand. Det passar inte mig, inte mina tankar, inte mina värderingar. Men jag känner mig tvungen till det trots att jag egentligen inte alls är påtvingad något. 

I really wanna get to that day, when I finally can follow my dreams.

//Your Immortality

Har inte uppdaterat här sen innan skolavslutningen.... Det är en hel sommar sen dess, kan knappt fatta det. Men den har varit bra. Sommaren har varit underbar. Jag spenderade den med min pojkvän och vårt gäng. Mamma och hennes gubbe "hyrde" en stuga som vi var i några veckor. Myste med djuren, spenderade kvällar vid sjön. I slutet av sommaren köpte jag mig en kanin. Världens mest underbara personlighet. 

Och nu sitter jag här medan träden färgas röda, gula och orange utanför fönstret på internatet. Just idag lyser solen, men jag är inte ute för att ta tillvara på den. Varför? Jo, för jag sitter och grunnar på hur jag ska göra med skolan. Jag trivs inte med att bo här på internatet, jag är inte en sån person. Kanske flytta till eget rum, utan rumskamrat? Har varken råd eller känner för att bli ännu mer ensam. Har funderat på att pendla, men att gå upp klockan 5 varje morgon kommer gå åt helvete framåt vintern. Har funderat mycket på distans, men jag vet inte. Skulle förmodligen bli ensam. Igen. Dessutom skulle jag bli tvungen att åka till skolan för gymnastik, labbar och estetiska lektioner. Jag vill inget hellre än att kunna åka hem på eftermiddagarna, men ingen av skolorna eller linjerna i stan lockar mig. Visst skulle jag kunna läsa samhäll-psykologi, men jag vill kunna få min hästskötarexamen så jag kan få jobba som det i 3 år innan jag utbildar mig till equiterapeut som jag verkligen vill bli. 

Förövrigt har jag lagt upp planer för framtiden. Jag vet exakt hur jag vill att det ska sluta. Vad jag vill göra med mitt liv. Svår fråga, men det verkar som att jag har hittat svaret på det... Tankarna lämnar mig inte för en sekund och jag tror att det kan bli riktigt bra, det jag vill göra. 

//YourImmortality

Tårar blandas med vatten. Lungorna fylls med ånga i korta, desperata hulkningar. Efter en alldeles för kort stund slutar tårarna rinna. 

Men jag vill inte sluta. Jag vill ligga i sängen och lipa som en liten barnunge för alltid. Som när man var liten och hade skrapat upp knät och tårarna inte hade något slut. Nu när man väl släpper allt tar det slut för fort sen ligger en klump och gror tills nästa gång. 

Min bror är ett svin, jag orkar inte med honom. Pappa tjatar och tjatar på att vi ska dit. Sa idag igen att jag inte var hemma när han ringde. Jag har inte en jävla susning om vad som kommer hända i höst. Jag vill inte vara med, samtidigt som jag bara vill komma ut i livet och få uppleva mina drömmar.  Jag hoppas att sommaren äntligen blir som jag har förväntat mig och planerat. Innan har det alltid blivit en besvikelse av en eller annan anledning. 
Något positivt i alla fall är att alla skolarbeten nu är färdiga. Jag har inget kvar att göra då betygen sätts imorgon! Med andra ord slappt... Kan däremot spy på musiken. Vi ska uppträda lite på avslutningen och jag är så trött på alla låtar så jag vet inte vad. Men, men. Ska sova nu...

/Your Immortality 

Skolan är snart slut. Det här är den sista hela veckan som vi går i skolan... Det känns både vemodigt och riktigt, riktigt skönt. Nästa vecka ska vi... inte göra någonting. Förutom öva till avslutningen typ. Sen är det lov. Jag ska jobba de sista veckorna, 32-33 i augusti. Har dock inte en susning om skolan börjar vecka 33 eller senare... Jag har panik, även om jag inte vill tänka på det nu. Jag vill skjuta upp det till framtiden. Till någongång när jag är redo för förändring igen. Jag har bara fått ett år här, jag känner mig inte redo ännu att bryta upp totalt igen. Det verkar som att mitt enda alternativ nu är att bo på skolan. Kan avslöja att jag ska gå en hästlinje på en skola med internat. Jag vill inte bo där. För det första kommer jag inte få någon privacy alls vilket är väldigt viktigt för mig. Att kunna gå undan och sitta helt för mig själv när jag känner för det. Det andra är att det är dyrt. Nästan 3000 kr i månaden, ska dock söka bidrag. Det tredje är att jag inte vill lämna mina vänner. Eller min pojkvän. Det är bra som det är nu... Men det är inte så mycket att göra åt. Jag hoppas bara att allt kanske kan likna vad det är nu, inte för att jag har särskilt stora förväntningar. Folk ändras, även jag. 

//Your Immortality

Yep.... Varit i Polen, varit på BUP och blivit sjuk... Lite av vad som hänt sen senast! Polen var sjukt kul, även om det var ganska jobbigt att besöka Auschwitz-Birkenau. BUP gick... okej. Åkte o åt med pappa senare och sov till o med hos honom över natten. Det fick mig att inse att jag inte vill åka ut till honom någonsin igen. 

Annars mår jag bra. Riktigt bra, jag ororar mig inte lver skolan det minsta lilla nu innan sommarlovet då jag klarar mig i alla ämnen. Jag och W umgås ofta och vi lär känna varandra ännu mer. Jag mår bra helt enkelt. Och jag älskar det.

//Your Immortality 

Sitter här med fjärilar i magen. W har just åkt hem efter att ha spenderat en väldigt lyckad eftermiddag/kväll/natt hemma hos mig... Mamma åkte iväg till sin särbo så vi fick vara ensamma från kl. 9 och framåt. Vi fick skjuts till ICA av mamma när hon åkte, sen gick vi hem. Såg jävligt fräcka moln som man självklart inte fick med på bild då mobilkameror verkligen suger. Lagom till att vi kommit hem började det regna och blåsa rejält. Vi släckte ner alla lampor i hela lägenheten förutom den närmast TVn. Först såg vi lite på melodifestivalen, men övergav den ganska snart då vi kom på att det var för dåligt för att ens sitta o hata varenda bidrag... Parabolen la av så vi satte på några filmer istället. Sen la vi oss framåt 2-3. Har inte haft en såhär mysig natt på riktigt, riktigt länge... Väcktes av mamma vid halv 12. Hade självklart glömt att lägga ut nyckeln och hunden for upp och skällde och ylade så det var bara att masa sig upp... Vi åt frukost med mamma, sen la hon sig och vi kollade på film.  Så... Tja. W och jag är numera ihop... Det känns konstigt, ovant och aningens skrämmande. Men det känns RÄTT. 

Däremot är det snart tisdag den 17 maj... Det känns lite som dommedagen för mig. Pappa, mamma och jag ska till BUP och det har börjat överskugga det mesta nu. Jag vill bara att det ska vara över så jag kan fokusera på så mycket annat. Främst min pojkvän. Bråttom kommer vi dock inte ha. Vi har hela sommaren på oss. En hel, underbar sommar.. 

Men först kommer den 17 maj... Och den 25 maj. Den 25:e har dock inte kommit fram ännu. Den 17 ligger och gnager enormt mycket. Både på mitt samvete, min mage och mina tankar... Men sen, sen är jag fri! Fri som en fågel. Jag BEHÖVER inte fortsätta skolan. Jag behöver egentligen ingenting enligt lag! Fatta hur jävla underbart. Fri

//Your Immortality